En ålderdomlig syn på upphandling av säkerhetstjänster

2018-01-25

”Låt vaktbolag göra Sverige säkrare.” Så lyder rubriken på ledarskribenten Lotta Engzell-Larssons inlägg på dagensindustri.se tidigare i veckan. Hon fortsätter: ”Vaktbolag har i decennier erbjudit säkerhetslösningar och väktartjänster till offentliga verksamheter. Det går långt bortom att övervaka stökiga fotbollsmatcher. Det är exempelvis inte bara Säpo utan även privata ordnings- och skyddsvakter som ansvarar för regeringens och riksdagens säkerhet. De bevakar häkten och skyddsvärda försvarsanläggningar. De griper inbrottstjuvar. Allmänheten känner inte alltid till detta och politikerna vill inte att de ska veta eftersom frågan om gränserna mellan privat verksamhet och myndighetsutövning är så känslig. Men ansvariga politiker låter privata företag hjälpa till att öka säkerheten i Sverige.”

SOM ORDFÖRANDE FÖR SÄKERHETSFÖRETAGEN, som organiserar merparten av alla säkerhets- och bevakningsföretag på den svenska marknaden, kan jag inte annat än hålla med. Jag och branschen har under en lång tid tryckt på att det inte fungerar att behandla trygghet som en isolerad politisk fråga. Man måste försöka göra en verklighetsbetraktelse från läget där vi står i dag och betrakta kopplingen mellan ökad trygghet och social hållbarhet, integration och företagsklimat i den allt snabbare urbaniseringen.

Jag, Säkerhetsföretagen och Securitas menar att det i förlängningen vare sig är socialt eller ekonomiskt hållbart att inte satsa på ökad trygghet i respektive kommun; vi vet att det finns en risk med rika respektive fattiga kommuner och av det skälet har vi föreslagit en statligt finansierad trygghetsmiljard som stöd till kommunerna. Jag vet ur ett centralt perspektiv att trygghet, i likhet med många andra frågor som kan kopplas till utanförskapets pris, främjas genom en samverkan mellan offentlig sektor, privat näringsliv och ideella krafter. Där spelar Säkerhetsföretagens medlemmar, som Securitas och över 200 andra företag, redan en avgörande roll och det här är något som kan vidareutvecklas och effektiviseras genom att man skapar projekt med många aktörer istället för att upphandla isolerade tjänster.

HÄR STÅR EMELLERITD EN ÅLDERDOMLIG SYN på upphandling av säkerhetstjänster i vägen – framförallt på den offentliga marknaden – för ett effektivare säkerhets- och trygghetsarbete. Förlängd ordningsvaktsutbildning i all ära – ett större problem är att många kommuner och landsting inte vågar eller kan upphandla säkerhetslösningar; man fortsätter i bästa 1970-talsanda att fråga efter pris per bevakningstimme och bereder därmed vägen för de mindre seriösa och mindre långsiktiga aktörer som Lotta Engzell-Larsson nämner. Om vi seriösa säkerhetsföretag fick chansen att leverera säkerhetslösningar åt nämnda kommuner och landsting skulle vi använda alla delar i våra verktygslådor – inte minst kameror och våra larmcentraler – och medborgarna skulle därmed få långt mer trygghet för sina skattepengar.

Larmoperator tittar på monitorer.

SÄKERHETSFÖRETAGEN HAR EN GOD DIALOG med Polisen, andra myndigheter och politiker; det råder ingen tvekan om att vi rör oss framåt men i vissa delar av landet går det inte tillräckligt snabbt. Det kanske uppfattas som att vi talar i egen sak men vårt fokus är att vara en spelare som bidrar till ett tryggare Sverige, bättre och säkrare arbetsmiljö för våra anställda men framförallt ett tryggare företagsklimat. Under senare tid har mängder av offentliga utredningar tagits fram för att studera hur företagsklimatet i Sverige kan stärkas; det har lagts stort fokus på frågor som skatt, vinster i välfärden och nya regelverk. Däremot har trygghetsperspektivet i det närmaste lyst med sin frånvaro: hur drabbar kriminalitet företagandet?

Det här är anmärkningsvärt eftersom internationell forskning alltmer pekar på att kriminalitet påverkar näringslivets villkor såväl direkt som indirekt. I tider av kraftig urbanisering vill kort sagt varje kommun framstå som attraktiv när det gäller företagande och invånarnas upplevda trygghet, och jag är fullkomligt övertygad om att de kommunpolitiker som avsätter en skattekrona – eller delar av en skattekrona – specifikt för säkerhet, kommer att stå som vinnare i årets val.

MED SÄKERHETSBRANSCHENS NÄRMARE 20 000 ANSTÄLLDA, närvarande i merparten av Sveriges kommuner, står vi redo att axla ett större ansvar inom olika områden utan att för den skull rubba rågången mellan myndigheter och privata aktörer. Precis som Lotta Engzell-Larsson pekar på i sin ledare finns det områden som vi har föreslagit skulle kunna utföras av andra auktoriserade aktörer till en mindre kostnad och större effektivitetsvinst för samhället.

Avslutningsvis vill jag understryka att Sveriges poliskår gör ett fantastiskt arbete utifrån resurserna de har i dag. Vi får heller inte glömma bort att i det som kallas poliskris har vi det faktum att Sveriges befolkning har ökat dramatiskt de senaste åren.

NyheterUpphandlingar