Vad händer när brandmännen tar slut?

Deltidsbrandmän Kommuner Räddningstjänst Securitas

2018-06-15

Att organisationers framgång till stor del beror på huruvida de har eller inte har strategier för att locka nya medarbetare och få de anställda att vilja stanna kvar, är allmänt känt bland arbetsgivare. Även räddningstjänsten känner till det men i deras fall är situationen mer komplex eftersom den övervägande delen brandmän – närmare
11 000 av totalt 16 000 – är deltidsanställda. För räddningstjänsten betyder det här två saker: 1) merparten av deras anställda har redan en huvudarbetsgivare, och 2) de behöver ett godkännande från varje huvudarbetsgivare om att deltidsbrandmännen avviker när larmet går. Eftersom hela Sverige ska ha tillgång till räddningstjänsten måste de dessutom attrahera och rekrytera ute på landsbygden – en landsbygd vars befolkningstal sjunker.

TILLGÅNGEN TILL ARBETSKRAFT för, ska vi kalla det traditionell organisering av räddningsinsatser, minskar med andra ord. Samtidigt ökar allmänhetens förväntningar på vad samhällets många aktörer – däribland räddningstjänsten, ambulans och polis – kan åstadkomma. Situationen blir knappast mindre komplicerad av att landets kommuner lever under pressen att å ena sidan öka effektiviteten samtidigt som resurserna, å den andra, minskar. Att det i vissa avseenden är ekonomin som styr är knappast varken en hemlighet eller en nyhet. Den verkliga knäckfrågan är alltså hur räddningstjänsten ska lyckas vara tillräckligt attraktiv för såväl den befintliga personalstyrkan som de ännu oinvigda.

Låt mig säga så här: Hur vore det om räddningstjänsten samverkade med andra aktörer?

Fyra manliga brandmän från Securitas framför kraschat flygplan.

I ETT TIDIGARE BLOGGINLÄGG tog jag upp regeringens pågående analys av dagens räddningstjänst – som för övrigt presenteras senast 30 juni i år – så jag ska inte orda särskilt mycket om den. Åtminstone inte om själva organiseringen. Utredaren Jan-Åke Björklund tittar även på kommunernas förutsättningar att rekrytera deltidsanställda brandmän och han ska ta fram förslag på ”… hur kommunernas samverkan på räddningstjänstområdet kan förstärkas, utvecklas och bli mer enhetlig, såväl inbördes som med samhällets övriga hjälporgan, det vill säga polisen, ambulanssjukvården och den statliga räddningstjänsten samt andra relevanta aktörer på området […]”.

Kvinnlig brandman kör räddningsfordon.

Om utredningen kommer fram till att landets räddningstjänster bör vända blickarna utanför sina gängse samarbetsformer – vilket jag tror blir fallet för att kommunerna överhuvudtaget ska kunna hantera sina räddningstjänstinsatser – infinner sig många spännande utmaningar. En av dem är kommunens nya roll som beställare av privata räddningstjänster; en annan är skillnaden i ledarskap och en tredje utmaning för kommunerna är att göra riskanalyser och kravspecifikationer för att få fram ett korrekt och rättvist upphandlingsunderlag. Kanske blir den sistnämnda deras största prövning, för det får inte vara prislappen som avgör vem som får uppdraget. Långt mycket viktigare är leverantörens samlade kompetens, erfarenhet och förmåga att följa upp kvaliteten på utfört arbete.

Jag vågar påstå att två bland många kvalitetssäkringar i sammanhanget är att auktoriserade säkerhetsföretag har krav på sig att kontrollera sin personal och att de redan är en stark samhällsaktör.

ArbetsgivareBrand och räddningDeltidsbrandmänKommunerRäddningstjänstSecuritas